Cry as hard as you want to, but just make sure that when you’re finished, you never cry for the same reason again.


I måndags började jag min träningen igen efter ett uppehåll i hela Juli. Det känns lite trögt att börja igen och så kommer det förmodligen att bli nu i början. Skippade också dagens pass. Är för lat idag. Och att undvika go saker är inte helt lätt när man blir erbjuden på jobbet. Alltid nåt i vägen. Men imorgon är det fredag! Skönt!! Fast neej.. det är det ju inte. Det innebär bara närmare skolstarten.. fyfan. Tvåan. Känner mig inte störst, men större känner jag mig iallafall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0