Alla människor gråter, men jag gråter sällan. Alltså då menar jag sällan. Fast idag blev det ett undantag. Vet inte vad som flög in mig när jag bestämde mig för att se på denna dokumentärfilm om handlar om dödsstraff i Kina. Jag bara klickade och så fastnade jag för den. Och yes indeed, I cried. Alltså inte floder, men liksom droppar. Alltså den var så stark. När jag såg den fick jag en sån medkänsla och medlidande för dem dödsdömda trots att de har begått jättehemska saker. Åh, människan är en sån komplicerad varelse. Försöker alltid göra rätt men ändå blir det så fel på samma gång. :S